Pingvinens historia

Föräldrarkooperativet Pingvinen – En förskola i Storängen, Nacka sedan 1975.

I jämställdhetens barndom, i början av 70-talet, då staten plötsligt ansåg att kvinnan skulle ”förverkliga sig” (d v s lösa bristen på arbetskraft), kommunen fortfarande ansåg att försörjda kvinnor skulle vakta sina egna barn och svarta dagmammor var en väl bevarad statshemlighet, samlades ett antal desperata småbarnsmammor i Saltsjö-Duvnäs för att förutsättningslöst undersöka möjligheten till samarbete. Så uppstod idén till ett föräldrakooperativt dagis, en oerhört radikal tanke vid den här tiden.

En förening med namnet Pingvinen bildades. Namnet kom sig av att små barn, före den slimmade Pamperseran, uppvisade stor likhet med detta djur i såväl rörelse som form. Till ordförande valdes en mamma som sedermera blev preses för Vetenskapsakademin, övriga mammor var högutbildade, skriv- och talföra, vilket var en förutsättning för seger i den kamp som kom att utspela sig.

Socialstyrelsen hade en paragrafdjungel som i princip gjorde det olagligt att förvara barn i vanliga hem, något som starkt begränsade utbudet av lokaler.

De ekonomiska möjligheterna var beroende av kommunens välvilja. Där betraktade man projektet med stor misstro. För socialdemokraterna var privat barnomsorg ett rött skynke, för moderaterna var en kvinna mer än tre meter från spisen på rymmen. Det enda parti som visade någon som helst framsynthet var folkpartiet, vars kommunalråd engagerade sig i frågan.

Efter ett och ett halvt års intensivt arbete erbjöds vi att hyra undervåningen i den kommunägda s k Elverksvillan vid Storängens station. Då grannarna upphävde sedvanliga starka protester (eftersom värdet på deras fastigheter ju skulle sjunka drastiskt med en förskola inpå knuten) fick de veta att lokalerna annars skulle hyras ut till Finska föreningen. Grannarnas protester upphörde…

Hösten 1975 kunde vi börja sätta lokalerna istånd, mycket av det med egna händer. Vi lyckades också rekrytera utmärkt personal, helt enligt Socialstyrel-sens normer, vilket var en förutsättning för att erhålla statliga och kommunala bidrag. I januari 1976 kunde 15 ca tvååringar slussas in i verksamheten – Nacka hade fått sitt första privata barnomsorgsalternativ ( samtidigt med ett i Fisksätra, där föräldrarna även arbetade som personal).

Personalen skötte barnen, pedagogiken och maten, föräldrarna – och nu kommer papporna med – stod för administration, ekonomi, hälsovård för såväl barn som personal och storstädning ute och inne.

Projektet fungerade väl från början. Samarbetet mellan föräldrar och personal flöt, med något mycket obetydligt undantag, utmärkt, så bra att även delar av personalens familjer involverades i såväl arbete som fester (och det förekom en del). Det är fantastiskt att idag se hur resultatet av våra vedermödor fortfarande blomstrar och till och med växer!

Ur minnet hos Carin Bucht, i vars hem de desperata mammorna träffades.

Sedan dess har många barn-, personal- och föräldragrupper passerat i Pingvinens vackra rum på nedervåningen. Övervåningens lokaler har huserats av olika verksamheter, bl. a Moderaternas kommunala kansli eller stått tomt.

Tankar kring att inta även övervåningens lokaler har funnits under lång tid, men blev förverkligade år 2007 då Nacka kommun gav sin tillåtelse. Under våren 2008 pågick renoveringsarbetet och portarna till ”nya” Pingvinen med plats för 32 barn och 8 personal slogs upp i augusti 2008.